Utredningen skulle identifiera och föreslå åtgärder för att åstadkomma en effektivare och mer konsekvent tillämpning av ekologisk kompensation i samband med större exploatering. I detta ingår att säkerställa förutsägbarheten vid krav på kompensation, och att underlätta såväl frivilliga som obligatoriska kompensationsåtgärder.

För att en ekologisk kompensation ska bli effektiv presenterar utredningen 25 förslag. Dessa handlar om att utveckla befintlig lagstiftning, öka kunskapen och användandet av ekologisk kompensation, samt underlätta för en exploatör att finna lämpliga kompensationsåtgärder.

– Genom våra förslag ökar kunskapen och tillämpningen av ekologisk kompensation i syfte att minska försluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behov av markexploatering tillgodoses, säger särskilda utredaren Håkan Wåhlstedt.

Utredningen föreslår exempelvis att skadelindringshierarkin tydliggörs i miljöbalken så att det framgår att man vid tillståndsprövning och dispensprövning i första hand ska undvika skada, i andra hand vidta skyddsåtgärder och i tredje hand återställningsåtgärder. När det visar sig att en verksamhet eller åtgärd kan tillåtas efter sådana hänsyn ska man överväga rimliga kompensationsåtgärder.

Genom att krav på redovisning av planerade kompensationsåtgärder ställs tidigt i miljökonsekvensbeskrivningsprocessen bedömer utredningen att förutsägbarheten och effektiviteten i prövningarna kommer att öka.

Ekologisk kompensation innebär i korthet att gottgöra för miljöskada, och är ett av många verktyg för att tillämpa principen om att förorenaren ska betala för miljöskador. Kompensationen motverkar nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses. De består t ex i att naturvärden åter- eller tillskapas.