Grönlutslam täcker gruvavfall
I ett stort projekt görs nu en kraftfull satsning för att i stor skala utvärdera grönlutslam som täckningsmaterial för gruvavfall. I ett första steg har en täckning gjorts av en provyta utanför Boden.
Projektet leds av SP Processum i samarbete med Boliden, Ragn-Sells, MTC, SCA Obbola, Domsjö Fabriker, LTU, Ecoloop och Ramböll och det genomförs i två steg.
En täckning har gjorts av en provyta utanför Boden som skall föreställa en gruvavfallsdeponi i liten skala. Testanläggningen innehåller lådor fyllda med svavelhaltigt gruvavfall. Under 2015 kommer metoden att demonstreras i full skala i en av Bolidens nedlagda gruvor, Näsliden.
– Massabruken har tidigare sett en potential i grönlutslammet, en biprodukt från deras kemikalieåtervinningsprocess, men inte kunnat hitta en bra användning för det, berättar Gunnar Westin, projektledare för projektet hos SP Processum.
Grönlutslam håller tätt och har en bra vattenhållande förmåga och en del används därför till att täcka egna deponier. Gruvindustrin har å andra sidan haft svårt att hitta bra material för att täcka gruvavfall så att inte tungmetaller läcker ut i sjöar och vattendrag efter avslutad brytning.
– Grönlutslam är ett väldigt intressant material av flera anledningar, säger Magnus Filipsson, Miljösamordnare Gruvor/Miljö, hos Boliden Mineral AB.
I just detta fall är tanken att minska permeabiliteten och öka den vattenhållande förmågan för en blandning av tillgänglig morän och grönlutslam. Syftet med tätskikten är att erhålla en syrebarriär som minimerar oxidation och metalltransporter över tid. Ju lägre oxidationstakt, desto mindre påverkan på nedströms liggande recipienter.
– Ursprungliga valdes grönlutslam därför att det har ett låg genomsläpplighet och är alkalint vilka är egenskaper som är attraktiva vid efterbehandling av gruvavfall, säger Christian Maurice, uppdragsledare Ramböll och LTU.