Nytt sätt fånga koldioxid
Foto: Luleå Tekniska universitet
– I Vivaldi-projektet som vi gör i samarbete med bioraffinaderiet SunPine, utvecklar vi ett innovativt, hållbart och kostnadseffektivt koncept, där vi med hjälp av bioteknik fångar in koldioxid från biobaserade industrier för att sedan kunna omvandla koldioxiden till efterfrågade kemikalier. På så sätt kommer industrins utsläpp av växthusgaser inte bara att minska, utan koldioxid kan samtidigt användas som en ny och hållbar råvara, säger Io Antonopoulou, forskare inom biokemisk processteknik vid Luleå tekniska universitet i ett pressmeddelande.
Koldioxiden fångas med hjälp av ett enzym som kallas karbanhydras. Det är ett extremt snabbt enzym som kan användas ensamt eller kopplas till andra mer kända infångningstekniker.
Konceptets innovation är att enzymet fungerar som biokatalysator och accelererar omvandlingen av koldioxiden till bikarbonat (en vattenlöslig form av koldioxid), så att absorptionssteget går väldigt snabbt. En viktig fördel med att ha koldioxid i form av vattenlöslig bikarbonat är att det krävs mindre energi när den sedan ska komprimeras ytterligare. Det gör konceptet mycket mindre energikrävande, upp till 25–30 procent och därmed mer kostnadseffektivt.
– Vi tror att karbanhydras roll som katalysator i koldioxidinfångning kommer att öka enormt under de kommande åren, säger Io Antonopoulou.
I projektet har rökgas fångats in hos SunPines industrianläggning i Piteå. Den infångade rökgasen, som består av koldioxid och andra ämnen, packades under högt tryck i stora gasbehållare.Gasbehållarna med komprimerad gas transporterades sedan till labbet på Luleå tekniska universitet. Io Antonopoulou och hennes forskarteam har därefter jobbat för att ta fram en ren koldioxidgas som de sedan skickar till projektpartners, för vidareförädling till kemikalier som behövs för den gröna omställningen.
En av de stora utmaningarna med konventionell koldioxidinfångning är de höga kostnaderna. Koldioxidinfångning från rökgas inkluderar ett absorptionssteg, där koldioxid "binds" inuti en vätska, en absorbent. Därefter värms den koldioxidrika absorbenten upp i ett desorptionssteg, som frigör "ren" koldioxid som komprimeras ytterligare. Desorption och kompression kräver betydande energi. Dessutom är transport av komprimerad koldioxid för användning eller lagring också mycket dyr. De tekniker Io Antonopoulous forskarteam använder är mer hållbara och kostnadseffektiva
Vivaldi-projektet finansieras av Europeiska unionens forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020.
Läs mer på projektets hemsida.
