23948sdkhjf

Han vet hur man tjänar pengar på sina restprodukter

I de flesta industrier uppstår restmaterial som kanske inte används optimalt utan i värsta fall skickas iväg till en avfallsmottagning eller deponi i brist på bättre alternativ. Vi har besökt Höganäs som arbetat mycket med de här frågorna och lyckats få avsättning för en stor del av sina restmaterial.

De flesta av våra restmaterial går att använda på ett eller annat sätt.

Orden kommer från Björn Haase som sedan ett antal år har en heltidstjänst som biproduktsansvarig hos metallpulvertillverkaren Höganäs. När vi besöker Höganäs ställer Björn upp ett antal burkar med exempel på restmaterial som tidigare gick på deponi men som nu istället kommer till nytta.

Han berättar att järn- och stålbranschen grovt räknat producerar 5 miljoner ton huvudprodukt och samtidigt 2 miljoner ton restmaterial. Branschen har därför arbetat aktivt för att dessa restmaterial ska komma till nytta ute i samhället på olika sätt och Höganäs är ett av bolagen som kommit en bra bit på vägen. Björn menar att det finns många anledningar för företag att arbeta mer aktivt med de här frågorna.

Vi måste tänka på hur vi utnyttjar våra resurser. Är det inte bäst att ta tillbaka de här materialen och slippa använda jungfruliga material, säger Björn.

Att skicka iväg ett material som avfall eller till deponi kostar även mycket pengar för avsändaren. Om materialet kan användas till något annat finns en möjlighet att istället för att betala få betalt. Andra skäl att arbeta med frågorna är att det finns ett allt större tryck i samhället att företag ska arbeta med hållbarhetsfrågor. Det handlar också om att locka framtida arbetskraft till branschen.

Slagg är en av de restprodukter som Höganäs fokuserat på. Foto: Höganäs

Ett område som Höganäs, men även övriga företag i järn- och stålbranschen, arbetat mycket med är slagg som produceras i produktionsprocessen tillsammans med huvudprodukten. Höganäs har låtit flera av sina slaggprodukter hitta nya användningsområden. För att lyckas krävs till att börja med kunskap om det egna materialet. Sedan gäller det att hitta en mottagare som eftersöker just de egenskaper som materialet har.

Det gäller att ha stora öron, prata med många människor och vara med i många sammanhang för att förstå vad de vill uppnå.

Även en restprodukt kan ha ett värde och det gäller att veta vilka ersättningsmaterial den konkurrerar med för att kunna sätta rätt pris. Björn har flera exempel på när deras material ger bättre egenskaper hos kunderna än de material som normalt används.

En del av de restmaterial som Björn visar ser ut som sten, annat som sand och de används i allt från asfalt till vattenreningsprodukter. Materialen har fått egna produktnamn och klassificerats enligt Reach-lagstiftningen.

Vi måste hantera restprodukterna precis som huvudprodukterna. Det vill säga att materialet måste finnas i våra system, vi ska kunna fakturera det och kunderna ska ligga i vårt kundregister.

Olika betongkonstruktioner kan tillverkas med slaggprodukter. Foto: Höganäs

Björn berättar att det finns en del utmaningar på vägen som man måste vara beredd att hantera, viktigast är kunskap.

Jag brukar säga att mitt huvuduppdrag inte är att sälja restmaterial utan att utbilda.

Först handlar det om att skaffa intern kunskap om materialet för att kunna få andra att förstå fördelarna med materialet. Det kan också behövas informeras internt om att restmaterialet har ett värde och därför måste hanteras därefter.

Jag kan inte förutsätta att någon ska köpa slagg till asfalt om jag inte själv förstår vad vi håller på med.

Därefter gäller det att förklara för de tänkta användarna och myndigheter att materialet är lämpligt för olika ändamål. Björn upplever inte att lagstiftningen i sig sätter hinder i vägen för att använda restprodukterna i andra sammanhang däremot menar han att tillämpningen av lagstiftningen kan variera mellan olika myndigheter.

— Generellt fungerar vi människor så att om vi inte har tillräcklig kunskap är det lättare att säga nej för då har vi inte gjort något fel.

Här används slagg i vattenrening. Foto: Höganäs. 

Höganäs har även exempel på ett material som idag klassas som avfall men som de i framtiden skulle vilja sälja. För att det ska gå behöver materialet briketteras. Säljarna av briketteringsmaskiner finns ofta i andra länder och de skulle då vilja ha en större provsändning av materialet för att kunna testa om det fungerar att brikettera. Även om materialet efter test skulle skickas tillbaka till Höganäs igen kräver exporten tillstånd från Naturvårdsverket vilket komplicerar processen.

Variationer i de restprodukter som produceras kan vara ett annat hinder även om just järn- och stålbranschen jobbat mycket med sina slagger för att de ska ha en jämn kvalitet.

Men alla dessa utmaningar är till för att övervinnas och Höganäs är ett bra exempel på att det är möjligt. Björn är dock inte färdig.

Fortfarande har vi material som vi inte har lösningar på.

Och även material där det finns avsättning är det viktigt att fortsätta hitta nya användningsområden för det kan ju hända att en marknad av någon anledning plötsligt försvinner eller att nya marknader dyker upp som kanske är bättre ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Det var tur att vi började jobba med frågorna för tjugo år sedan annars hade vi inte haft lika bra lösningar som vi har idag. Vissa applikationer, till exempel vattenrening med hjälp av slagg, där vi gör miljönytta tilltalar mig och det kommer alltid finnas utrymme för den typen av projekt.

Asfalt kan bli tystare och få längre livslängd om slagg används. Foto: Höganäs

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.109