23948sdkhjf

Metaller som känner – inte bara döda ting

Metaller som känner – inte bara döda ting

Läs också: Brist på standarder för additiv tillverkning i metall

Under Elmia Subcontractor presenterade Raul Carlsson, forskare från Rise, resultat från projektet Smart Gjutgods. ”Metall kan uppfatta vibrationer och värme, vi borde inte slösa bort all dena volym som död massa,” säger Raul Carlsson. 

Mellan 2017 och april i år har Raul Carlsson från Rise jobbat med projektet ”Smart Gjutgods – gjutgods med sensorer”, som har haft för avsikt att göra metall informationsbärande.  

– Gjutgods utsätts för en mängd saker som vi inte tänker på. Man ser metaller som en död klump, men börjar vi tänka på dem som om de har ett inre liv, ger dem en inre struktur med nerver så inser vi att det kan svida i dem också, säger Raul Carlsson. 

Projektet har haft en budget på 4,8 miljoner kronor, och haft partnerskap med SKF och Husqvarna. 

Läs också: Forskarskolan hjälper industrins FoU-avdelningar

– Alla som använder gjutgods som produktionsmetod i industrin gör det för att det är kostnadseffektivt, man får fantastiska former, robusta strukturer. Iden är då om man kan göra gjutgods digitalt, och den första tanken är då omedelbart nej, säger Raul Carlsson. 

Men konceptet är simpelt. Detta döda material ska få ett nervsystem som kan berätta när och under vilka omständigheter materialet utsätts för påfrestningar. På det sättet kan underhåll av otillgängliga strukturer schemaläggas på ett smartare sätt än tidigare. 

– Typiska saker är sånt som man installerar och bara vill glömma, de ska bara ringa hem om de mår dåligt, man vill inte åka och kontrollera dem varenda dag. Till exempel delar inne i vindkraftverk som står mitt ute i havet, säger Raul Carlsson. 

Testet gjordes genom att en balk med en tråd ingjuten, nerverna, spändes fast i en dragbänk. Sensorer i vardera änden av balken mätte sedan förändringar i olika frekvenser när balken utsattes för påfrestningar. 

Läs också: SKF – minskning med 25 procent

– Då såg vi att frekvensförskjutningarna också samordnades med kraftförändringarna, så då har vi kunnat identifiera en sensorfunktion. Det är nästan löjligt bra, om än inte perfekt, säger Raul Carlsson. 

Testet gjordes för både aluminium och segjärn. Även om projektet avslutats så kommer fler testar att behövas innan det kan rullas ut i stor skala, tror Raul Carlsson. 

– Man skulle kunna bygga upp projekt redan i dag. Early adopters som vill testa en specifik tillämpning, det skulle kunna göras nu, säger han. 

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.094