Det hela började som ett forskningsprojektet ”Smart gjutgods” på dåvarande Swerea, forskningsinstitutet som ägdes av staten och industrin. Innovationsmyndigheten Vinnova beviljade anslag till projektet som hade som mål att utveckla en sensor som kunde gjutas in i järnvägsräls.
Sensorn var tänkt att registrera sådant som tryck, temperatur, vibrationer och spänningar. Mätvärdena skulle skickas in till ett datoriserat övervakningssystem, som i sin tur skulle göra riskbedömningar och slå larm om exempelvis hotande rälsbrott.