”Vi förstod att det här var något stort”
Av en slump upptäckte professor Henrik Thunman och hans kollegor att ilmenitsand dramatiskt förbättrar syretillgången i pannor med fluidbädd. Bara i Sverige kan upptäckten spara mer än en miljard kronor per år. Utan risktagande och investeringar hade förbättringen uteblivit.
– Det är en demonstrationsanläggning och den första i sitt slag i världen. Därför är det naturligt att stöta på problem som vi löser allt eftersom, säger professorn till Process Nordic.
Han har varit med ända från starten och varit del i det akademiska bollplank som Göteborg energi haft under hela gasprojektet. Under årens lopp har ungefär 30-35 personer på Chalmers varit involverade i arbetet.
Ett av problemen visade sig vara onaturligt stor tjärbildning i förgasningsdelen, något som löstes med hjälp av en tillsats av kaliumkarbonat vid uppstart och drift. I problemlösarskedet prövade forskarna också en järntitanoxid, även kallad ilmenitsand.
– Vi hade bestämt att vi skulle minska syretillförseln tills vi fick ett underskott av syre och kunde detektera oförbränd kolmonoxid. Men hur mycket vi än skruvade så fick vi fullständig förbränning. Till slut förstod vi att det berodde på syreatomerna i sanden, berättar Henrik Thunman.
Tillsammans med Valmet, som deltog i projektet då upptäckten gjordes, gick de vidare med försök i Chalmers forskningspanna med fluidiserad bädd. Mycket riktigt. Efter att ha bytt ut den traditionella sanden behövde de inte bry sig om hur luften tillsattes; processen hade blivit mycket mer robust och utjämnade automatiskt syreskillnader i pannan.
Lite förenklat så tar den virvlande sanden upp syre i de delar av pannan där det finns ett överskott och avger syre där det finns ett underskott. Med hjälp av sanden ökar syretillgången i pannan med ett par tiopotenser.
– Nästan all förbränningsforskning har ju syftat till att få en bättre kontakt mellan syret och bränslet, och här hittade vi ett helt nytt sätt som ingen annan tänkt på förut. Vi förstod på en gång att det här var något stort, säger Henrik Thunman.
Upptäckten beräknas spara mellan fem och tjugo miljoner kronor per panna med fluidiserad bädd. Bara i Sverige finns det mer än hundra sådana pannor. På global skala kommer ilmenitsanden att spara miljardtals kronor enbart på grund av den förbättrade driften. Dessutom kan dyra ombyggnationer för att öka kapaciteten undvikas, eftersom effekten kan höjas enbart genom att byta sand. Hade forskarna fått del av de här insparade pengarna skulle de varit rika.
– Fast det fungerar inte så i energibranschen. Däremot har det skapat en bra bas för vår forskningsverksamhet och genererat fördelaktiga forskningskontrakt, bland annat med Eon som patenterat delar av processen.
Kanske hade inget av det här hänt om Henrik Thunman gjort som han tänkt: att flytta tillbaka till Stockholm. Efter att ha avlagt sin civilingenjörsexamen i Göteborg var planen att bege sig hemåt igen. Men så blev han erbjuden en doktorandtjänst under de skakiga åren på 90-talet. Tjänsten lockade och plötsligt hade han tagit första klivet på den akademiska banan.
Även om hans forskning går bra så oroas han alltmer över bristen på finansiering till demonstrationsanläggningar och fullskaleförsök. Vad är det för vits att forska fram bra lösningar om ingen vågar satsa och kommersialisera tekniken?
– Traditionellt sett har vi varit väldigt duktiga i Sverige eftersom vi haft en stark koppling mellan stat, universitet och näringsliv. Men det här har gradvis försämrats. Och hela västvärlden har idag hamnat i ett läge där ingen vill ta en risk, men utan risker kan vi inte heller ta större steg framåt, menar Henrik Thunman.
Just den kritiserade demonstrationsanläggningen Gobigas 1 är ett bra exempel. Ingen vet vad anläggningen kommer att få för betydelse i framtiden, men flera forskare vurmar för den strategiska satsningen, särskilt ur miljö-, klimat- och innovationssynvinkel.
Flera göteborgare vill dock inte att just deras skattepengar ska användas till ”gasäventyr”. Även om ilmenitupptäckten kommer att spara många miljarder kronor över hela världen, så är det ingenting som göteborgarna märker. Hittills har satsningen kostat omkring 1,5 miljarder kronor under sex år.
– Av dessa pengar är en miljard lönekostnader som lagts på företag verksamma i regionen. Det har skapat en innovativ miljö som bidragit till utveckling och konkurrensfördelar. Vi måste våga gå före och våga misslyckas. Den nya kunskapen som vi förvärvar kommer förmodligen att generera nya vinster, såsom vår sandupptäckt.
Enligt Henrik Thunman brukar det ta tio år att få göra tester i fullstora anläggningar. För dem tog det två år från idé till genomfört fullskaleförsök, tack vare förtroende mellan forskarna och företagen Valmet och Eon. Idag har Eon ett dotterbolag som säljer tekniken.
– För oss gick det bra, men dagens avkastningskrav och EU:s statsstödsregler försvårar byggandet av demonstrationsanläggningar och investeringar i ny teknik, säger Henrik Thunman.
Han exemplifierar med fjärrvärmeutbyggnaden i Sverige. Om inte staten satsat pengar och om inte kommunala energibolag fått monopol på marknaden med garanterade intäkter så hade vi inte haft dagens storskaliga fjärrvärme.
– Vi måste våga satsa mer och de som satsar måste få avkastning på sin investering. Det är först när vi är på okänd mark som vi tvingas vi testa olika lösningar och tänka på andra sätt, säger Henrik Thunman.
Text och foto:
Jesper Gunnarsson
Fakta:
Namn: Henrik Thunman
Ålder: 45
Familj: Sambo och en son.
Fritidsintressen: Familjen, åka skidor, spela golf och innebandy.
Utbildning: Tvåårig ingenjörsutbildning på KTH, civilingenjörsutbildning på Chalmers. Doktorandstudier inledde den akademiska karriären. Idag professor och avdelningschef.
Aktuell: Upptäckte ilmenitsandens positiva inverkan på energiutbytet i pannor med fluidiserad bädd. Varit med sen starten av Gobigasprojektet och varit en av flera forskare som bidragit till lösningar när Gobigasprojeketet fått problem.
Intervjun tidigare publicerad i Process Nordic nr 8 2016