Ny lovande energisnål koldioxidrening av rökgaser
Förbränning i ren syrgas och lagring av koldioxid i mineral är nya energisnåla tekniker för koldioxidrening av rökgaser.
En fördel med de nya teknikerna är att de har en lägre energiförbrukning än konventionell teknik, som baserar sig på kemisk tvätt efter förbränning.
Matias Eriksson har i sin avhandling undersökt hur stor energiförbrukningen är vid koldioxidrening i samband med produktion av bränd kalk och av cementklinker. I dag står cementindustrin för en betydande del av Sveriges och världens koldioxidutsläpp.
– Mina beräkningar visar att koldioxidrening genom syrgasförbränning kan ske utan ökad energiförbrukning och att lagring i mineral brukar upp till 70 procent mindre energi jämfört med den traditionella rökgastvätten, säger han.
Själva tillverkningen av ren syrgas kräver dock också energi. Men även medräknat syrgasproduktionen så konsumerar de nya teknikerna mindre energi än rökgastvätten, menar Matias Eriksson.
Vid förbränning i ren syrgas produceras ren koldioxid som kan lagras i berggrunden vilket prövas till exempel vid de norska oljefälten.
Östersjöregionen saknar infrastrukturen för koldioxidlagring som är en av förutsättningarna för att kraftigt minska utsläppen från processindustrin.
– Potentiella lagringsplatser i regionen utforskas i dagsläget, men en tydligare satsning från myndigheternas sida vore önskvärd. Lagringsinfrastrukturen blir med all sannolikhet en alltför stor utmaning för industrin att genomföra, säger Matias Eriksson.
Koldioxidlagring i mineral är ett sätt att kringgå behovet av infrastruktur för lagring i berggrunden. Denna process skulle dock skapa en stor volym mineral som måste lagras.
– Vi måste därför se noggrannare på hur man skulle kunna utnyttja sidoprodukterna som uppstår, kretsloppstänkandet är nödvändigt för en hållbar produktion, säger Matias.
Matias Eriksson försvarar sin avhandling vid Umeå universitet fredagen den 29 januari.
Forskningsarbetet har utförts i nära samarbete med industriparterna Nordkalk AB, Cementa AB och Föreningen Mineralteknisk Forskning. Finansiering har erhållits från Energimyndigheten och Vinnova samt Bio4Energy.
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.