Integererad produktion ger billigare drivmedel
Om biodrivmedel ska kunna konkurrera med fossila alternativ får de inte vara för dyra. Det är därför nödvändigt med väldigt stora anläggningar för att produktionen ska bli lönsam, och det krävs industriell kunskap och logistik för att det ska fungera.
– En intressant lösning skulle därför vara att integrera bioraffinaderier i exempelvis pappersbruk, större kraftvärmeverk och sågverk, där de nämnda förutsättningarna redan finns. Ett annat intressant alternativ är att producera hållbara drivmedel i stålindustrin, konstaterar Joakim Lundgren.
– Ta SSAB i Luleå som exempel. Det stål som produceras genererar en stor mängd överskottsgas som idag används för att producera fjärrvärme och el. Vilket är bra. Vi har dock visat att överskottsgasen kan användas energieffektivare om metanol produceras, vilket kan användas som drivmedel.
Cirka 100 000 ton metanol kan produceras årligen i befintligt system. Detta medför varken ökad tillförsel av kol till systemet eller förändrad fjärrvärmeproduktion. Elproduktionen påverkas marginellt.
– Om dessutom en biobränsleförgasare (300 MW) integreras, där biosyntesgasen kan blandas med stålverksgaser, kan en årlig produktion på cirka 300 000 ton metanol uppnås. Med nuvarande marknadspriser på metanol så motsvarar det ett försäljningsvärde på upp till 2 miljarder svenska kronor.
Resonemanget ovan förutsätter en viktig sak, nämligen att politikerna betraktar produkten som fossilfri och därmed ger skattebefrielse.
– Vissa anser att eftersom stålverk drivs av de fossila bränslena kol och koks, bör produkter som produceras av överskottsgaser klassas som fossila. Vi ska dock komma ihåg att de totala utsläppen av koldioxid är oförändrade i detta fall, även om vi integrerar ett raffinaderi. Det handlar om ett effektivare utnyttjande av den energi som finns i överskottsgaserna. Jag skulle vilja kalla det ”vita” drivmedel, säger Joakim Lundgren.