Upptäckten banar väg för nya ytbeläggningar som är ledande och extra tåliga mot nötning - ett stort behov bland annat för elektriska kontakter.Materialforskare vid Linköpings och Uppsala universitet undersökte kompositer av titankarbidkristaller (TiC) inbäddade i en glasliknande fyllnadsmassa av rent kol. Kristallerna i detta material är i storleksordningen 2 till 15 nanometer (miljarddels meter).I ”kittet” mellan kristallerna och kolmassan upptäckte de en extra kemisk bindning som sannolikt påverkar materialets egenskaper. Genom att ändra förhållandena i blandningen kan dessa egenskaper kontrolleras för att uppnå optimal styrka, seghet, ledningsförmåga och friktion.Lars Hultman, professor i tunnfilmsfysik och en av medförfattarna, liknar förhållandena i nanokompositen med betong.– Betongens egenskaper bestäms av förhållandet mellan sand och cement. I nanokompositen motsvaras sanden av nanokristaller och cementen av det glasliknande, amorfa kolet. Men för att det ska hålla ihop måste det finnas ett starkt kitt, säger Lars Hultman i ett pressmeddelande.Han påminner om att nanokompositer inte är något nytt under solen. Ett kompositmaterial som betytt mycket för civilisationens utveckling är flinta.Resultaten presenteras i en artikel i tidskriften Physical Review B med Martin Magnuson, universitetslektor vid LiU, som huvudförfattare./RS