Gruvgången är smal, där finns bara plats för ett fordon och möten måste ske på speciella mötesplatser. Den självkörande gruvtrucken vet när den måste stanna för att hantera möten smidigt, den vet också vilken hastighet den ska köra för att möta andra fordon på rätt plats. Sedan dyker det upp en person nere i gruvgången som fordonet måste ha koll på och vänta tills personen försvunnit. När gruvtrucken ska lastas måste den stå rätt placerad för att lastaren kan göra sitt jobb optimalt och den måste även lasta exakt rätt mängd malm. Allt går med automatik utan att någon operatör behöver hantera situationen.
AnnonsNej det är inte dagens gruvor som beskrivs här utan vad vi kanske kommer att se i framtiden beskrivet av Åsa Gabrielsson och Urban Wikman i ett samtal med oss. Och de om några borde veta, för hon är chef för forskning och utveckling inom gruvleverantören Epirocs division Underground och han är affärsutvecklare hos simuleringsföretaget Algoryx.
– Det är en sådan otroligt spännande tid nu där vi får fram mer intelligens i olika aspekter, säger Åsa Gabrielsson till oss.
All utveckling inom autonoma fordon kanske inte sker på en gång utan man kommer att få ta det stegvis. Urban Wikman förklarar mer för oss.
– Det börjar på en maskin som ett förarstöd med ett AI-system som finns bredvid och hjälper till och varnar när man är på väg att göra något dumt, säger han.
Det är alltså första steget, men sen fortsätter man.
– Sen inom inte allt för lång tid kommer de här maskinerna kunna köra själva. Men det som jag tror kommer bli en stor sak är när man börjar koppla ihop de här maskinerna och de kommunicerar med varandra.
Det är en sådan otroligt spännande tid.
Åsa Gabrielsson
Han beskriver det som att lastaren till exempel säger till gruvtrucken att flytta sig en halvmeter för att lastningen ska bli bättre.
Annons– Maskinerna ger varandra stöd för att bli ännu mer optimerade, vilket minskar slitaget och ger mindre risk för krockar.
Åsa Gabrielsson fyller i:
– Gruvtrucken kan kommunicera inte bara var den står positionsmässigt utan även exakt hur mycket last den ska ha.
Utveckling av framtidens gruvfordon sker inom en rad parallella områden som sedan måste fogas samman till en helhet. En pusselbit är forskningsprojektet ReNam som Epiroc och Algoryx genomför tillsammans med Luleå universitet. I projektet är fokus hur man ska göra fordon i gruvan mer autonoma. Projektet startade i våras och ska pågå till slutet av 2025, det är alltså mycket tid kvar.
Åsa Gabrielsson berättar mer om bakgrunden till projektet och varför frågan om autonoma fordon är viktig för hela gruvbranschen.
– Underjordsgruvor över hela världen går nu ju djupare och djupare. Det innebär att trycket ökar i gångarna och då blir behovet av säkerhet extra viktigt. Kostnaden för ventilation och syresättning i gruvan ökar också.
AnnonsDet som jag tror kommer bli en stor sak är när man börjar koppla ihop de här maskinerna och de kommunicerar med varandra.
Urban Wikman
Urban Wikman håller med.
– Sensorer och datorer är mycket säkrare än människor. En människa i en stressad situation tar ofta genvägar och kanske väljer bort säkerheten, vilket system och datorer inte gör, säger han.
Att inte ha folk nere i gruvan handlar alltså om flera delar som personlig säkerhet, ekonomi och hållbarhet. Ett sätt att hantera utmaningarna är autonoma fordon som inte kräver personer på plats nere i gruvan.
I projektet ReNam ska man börja med att modellera olika typer av fordon och tunnlar för att kunna simulera verklighetstrogna händelser för att slutligen testa på riktiga fordon i en testgruva.
– Det finns många aktörer som kan simulera en platt bilväg eller ett flygplan i luften då det inte är många saker som stör. En gruva är svårare, menar Urban Wikman.
Enligt honom är det viktigt att börja med simuleringar av en verksamhet först innan man testar i verkligheten för i simuleringen kan man undersöka vad som händer vid händelser som inte inträffar särskilt ofta.
AnnonsFör att få fordonen att fungera autonomt nere i en gruva krävs även utveckling av sensorer, det krävs till exempel att de är extra robusta för att klara av påfrestningarna långt nere under marken. Bland annat tittar man i projektet på utvecklingen av Lidar, ett verktyg som använder laser för att läsa av omgivningen.
På frågan om vad som krävs för att få framgång i ett sådant här projekt är de två eniga. Urban Wikman först:
– Ensamma kommer vi inte att klara det här, varken ett storbolag som Epiroc eller ett litet utvecklingsbolag som vi. Men tillsammans uppnår vi synergier.
Åsa Gabrielsson håller med om vikten av samarbete.
– För oss är partnerskap centralt, det är en del av vår ingenjörssjäl att vi samarbetar med andra.
Det finns fler delar som är viktiga för att de ska lyckas med det pågående projektet. Urban Wikman igen.
– Under ett sådant här projekt som pågår flera år måste vi vara väldigt öppna och lyhörda för andra metoder som kommer fram från annat håll, det tycker jag är viktigt.
Han förklarar att det kan handla om utveckling kopplat till andra delar i en gruva, elektrifiering av olika gruvfordon är ett sådant exempel där det sker mycket utveckling just nu.
AnnonsÅsa Gabrielsson fortsätter:
– Det är viktigt att vi måste sätta oss in i kundens behov och jobba med det som stärker och gör kunden mer produktiv. Det här är ett initiativ för att säkra våra kunders vardag fem eller tio år bort.
ReNam handlar mycket om teknikutveckling men det är också viktigt att komma ihåg det övergripande målet.
– Det är den säkra och lärande gruvan, avslutar Åsa Gabrielsson.



