Renar stockholmarnas avloppsvatten
2011-12-08
Inne i Henriksdalsberget ligger ett av Europas största
avloppsreningsverk insprängt i berg som tar hand om 700 000 personers
avloppsvatten och dagvatten. Under de senaste åren har reningsverket
byggts om för att förbättra vissa funktioner som spred en illaluktande
doft på området kring Henriksdalsberget.
Henriksdal har sju luftnings-
bassänger med en total volym på 204 000 kubikmeter.
Varje dygn renas cirka 250 000 kubikmeter avloppsvatten på Henriksdalsverket. Hit kommer främst vatten från Stockholms centrala och södra delar samt från Nacka, Tyresö, Haninge och Huddinge.
Nu har reningsverket byggts om för cirka 300 miljoner kronor, där Stockholms stad betalade hälften.
– Ett av syftena med ombyggnaden var att få bort anläggningar som luktar illa och som låg under kontorsdelen. Sandhantering, renshantering och fetthantering spred en illaluktande doft på området, säger projektledare Åke Gerdt.
Grovreningen ligger idag i helt nya utrymmen. Avloppsvattnet kommer allra först till grovreningen där rensgallren finns som frånskiljer renset som består av toalettpapper och annat skräp som hamnar i toaletterna. Renset dispergeras och återförs till processen.
– I stället för att flytta renset till containrar har vi kvarnar som mal sönder det så att det blir en slurry. Denna slurry tillförs processen på nytt. Då hamnar det i reningsverkets slam och därefter i rötkammaren, där det rötas till rågas som består av metan och koldioxid.
Återstoden av slammet centrifugeras efter rötningen i en anläggning vid Hammarby sjöstad. Därefter transporteras det till ett mellanlager och förs sedan till Norrland för att användas vid återställning av nedlagda gruvor.
– Vi jobbar med att kunna få sprida slammet på åkermark. Slammet från vårt andra reningsverk i Bromma körs redan ut på åkrarna, säger Åke Gerdt.
Certifiering av slammet innebär att man ska visa att man ligger under gränsvärdena för tungmetaller och andra föroreningar.
Förutom att ta hand om och rena avloppsvattnet på bästa sätt för att skydda miljön, arbetar Stockholm Vatten hårt för ett fungerande kretslopp. En viktig del är att ta till vara på de restprodukter som blir kvar efter reningen av avloppsvattnet.
Åke Gerdt visar runt i de nya delarna av reningsverket. De ger ett påfallande rent intryck. Lukten av avlopp är inte alltför påträngande.
– Vi har byggt nya bergrum och tunnlar för att få plats för fettmottagning, sandhantering och renshantering. Nu har fettmottagningen fått luftslussar för att lukten inte ska sprida sig till övriga utrymmen inne i berget eller till omgivningen. All frånluft renas med ozon innan den släpps ut via en skorsten uppe på berget.
Fettet som tas emot med lastbil från bland annat restauranger i staden leds in i rötkammaren tillsammans med slammet och förgasas. Fettmottagningen är dimensionerad för att ta emot 50 000 kubikmeter per år.
Sanden hamnar i tre stycken sandfång och vidare till sandtvätten där allt organiskt material tvättas bort. Den renade sanden pumpas i containrar och körs vidare till återanvändning. Den kan användas som fyllnadsmaterial eller till att sanda gatorna igen på vintern.
– I den gamla processen fanns ingen sandtvätt så sanden innehöll organiskt material när den kördes till deponi. Renset lades också i container och kördes till deponi.
Både dagvatten och spillvatten tas om hand på reningsverket. Man skiljer inte på dessa som i många andra nyare och modernare anläggningar som har separata ledningarnför dagvatten och spillvatten.
Stockholm Vatten gjorde tidigare fordonsgas i egen regi, men sedan flera år är det bestämt att Stockholm Vatten bara ska fokusera på kärnverksamheten.
– Vi säljer numera rågasen vidare till Scandinavian Biogas Fuel som uppgraderar den till fordonsgas. Rågasproduktionen är idag cirka 1500 Nm3/h och ska ökas till cirka 3500-4000 Nm3/h år 2015. Det finns sammanlagt sju rötkamrar insprängda i berget, två stycken slamlager och en gasklocka.
Fordonsgasen används dels av Stockholm Vattens egna bilar och av SLs bussar. Efterfrågan ökar hela tiden.
Henriksdalsverket fyller 70 år i år. Som vattenproducent är Stockholm Vatten 150 år gammalt. Till en början brydde man sig inte om avloppsrening utan man renade bara dricksvattnet.
År 1941 hade reningsverket en kapacitet för att rena närmare 150 000 kubikmeter avloppsvatten per dygn. Tolv år senare när staden vuxit kraftigt och befolkningen ökat byggde man ut verket för att fördubbla kapaciteten.
Senare kompletterade man reningsprocessen med en kemisk och en biologisk metod och under 1990-talet gjordes åtgärder för att förbättra kväve- och fosforreningen.
– De första bassängerna som byggdes var sedimenteringsbassänger som fortfarande används. De hade grovgaller för att ta bort skräp varpå vattnet fick sedimentera.
Redan från början låg nästan hela anläggningen under jord insprängd i berget. Bara grovreningen låg till en början under bar himmel i markplanet.
– Den underjordiska anläggningen var ganska avancerad för sin tid. Men mycket har hänt sedan dess. Rensgallren har förfinats så att de fungerar automatiskt genom att lyfta upp sånt som har fastnat, konstaterar Åke Gerdt.
Hela verket är dimensionerat för 4,5 kubikmeter i sekunden. Maximal kapacitet är 10 kubikmeter i sekunden, men då kan inte alla reningssteg användas.
När Process Nordic besöker anläggningen renas mellan 2,3 och 2,4 kubikmeter avloppsvatten per sekund.
Speciellt känsliga är de biologiska reningsstegen. Med hög belastning spolar man bort alla mikroorganismer och då tar det lång tid att komma tillbaka igen. Vid höga flöden kommer mycket regnvatten och smältvatten in och det sker oftast på våren när is och snö smälter.
– Vi har plats för att bygga ut reningsverket ännu mer. Vad den utbyggnaden handlar om är ännu för tidigt att spekulera om.
Med jämna mellanrum får alla reningsverk förnya sina tillstånd. Beroende på de nya villkoren så påverkas också val av reningsmetod.
– Vi har två sätt att öka kapaciteten på. Dels handlar det om att bygga en större anläggning. Dels kan man optimera de processteg vi redan har.
Största enskilda kostnaden både för dricksvatten och avloppsrening är elenergin. Henriksdalsverket producerar bara en liten del av sin energiförbrukning själva.
– Att göra fordonsgas av rötgasen är ett politiskt beslut. Tidigare producerade vi vår egen el och värme av gasen med gasmotorer och gaspannor här på reningsverket. Nu får vi köpa både värme och el, säger Åke Gerdt.
Både Henriksdal och Bromma är helautomatiserade och har ingen driftpersonal nattetid. Tidigare jobbade man i treskift och hade bemanning i kontrollrummet dygnet runt, men det har man inte längre.
– Vi har en råvara som ständigt förändras. Avloppsvatten är ingen homogen råvara. Vi har nya driftsförutsättningar hela tiden både till mängd och till sammansättning. Utrustningen kan också gå sönder eller krångla på ett eller annat sätt.
– De som jobbar med driften har jour och kan kolla vad som har hänt via en bärbar dator. Alla Stockholm Vattens anläggningar övervakas dygnet runt från Norsborgs vattenverk. Uppstår något driftproblem kallas jourpersonalen in. Antingen får de sköta det med datorn hemifrån eller åka ut till anläggningen, säger Åke Gerdt.
Rainer Saxén
