De har räknat ut varför elpriset hotar industrin
2011-03-03
Fyra företagsledare från Småland har ägnat sig åt grävande journalistik och kommit fram till att lagstiftning och elbolag driver fram ett skenande elpris och en ansamling av kapital hos nätbolagen på nästan 60 miljarder kronor. Nu har företagarna åtagit sig uppgiften att rädda landet genom att starta Elupproret.
De borde egentligen vara hemma hos sig och leda sina företag. Men istället tillbringar fyra egenföretagare flera timmar i konferensrummet hos Håkan Söderberg, som leder företaget Svensk Stålinredning, för att förklara för Process Nordic hur illa det står till med elpriset.
Utanför breder det småländska småföretagarlandskapet ut sig, med industribyggnader fyrkantigt och ordentligt utlagda längs vägarna som trafikeras av Schenker, DHL och andra transportföretag. Här kör man inte runt för att titta på det charmiga landskapet utan här jobbar man på och ser till att leverera produkter i sann Gnosjöanda, även om orten inte heter så, utan Bredaryd.
Men utvecklingen av elpriset har gjort att de fyra företagsledarna skaffat sig en ny uppgift vid sidan av att se till produktionen av stålinredning för butiker hålls igång eller att plast formsprutas och levereras. Idag är det prat och politik som gäller och många persontransporter blir det också, främst till Stockholm.
– Det här är det tredje upproret från Småland. Det första var när Dacke satte sig upp mot Gustav Vasa, sedan kom Gunnar Randholm och fjärdeoktober-rörelsen mot löntagarfonder. Nu är det vi och Elupproret, säger Eric Anderzon, som är koncernchef för Acema Invest som omfattar två företag i plastbranschen.
Det var Lars Jacobsson, vd för Limac Formplast, som började. Hans företag betalar omkring 150 000 kronor om året för elen och hälften är det är nätavgifter av olika slag. År 2009 fick han en avisering om en höjning av nätavgiften med åtta procent från Eon. Men när allt väl var betalt handlade det snarare om 17 procent.
– Jag vände mig till Eon och sa att jag inte godkände den höjningen, berättar Lars Jacobsson.
Svaret blev att han måste betala förstås. Då vände han sig till näringsministern, statsministern och Energimarknadsinspektionen utan att det hände något.
Men det nöjde sig Lars Jacobsson inte med, utan han kontaktade kollegor och till slut blev de fyra. De kallar sig grythundar, sådana som inte ger sig förrän de är färdiga med sitt ärende. Envist har de suttit och granskat rapporter och sedan uppvaktat myndigheter. Nu har de avverkat flera besök i Stockholm, hos en statssekreterare på Näringsdepartementet, en landshövding, och både vice generaldirektören och självaste generaldirektören på Energimarknadsinspektionen. Dagen efter intervjun ska Eric Anderzon till Stockholm igen, för ett möte med branschföreningen Plast- och Kemiföretagen.
– Det tar nog hus i helsike när de inser vad vi räknat ut, konstaterar han.
Det han räknar med ska få övriga industriledare att reagera är resultatet av att de fyra ägnat sig åt det som vi journalister egentligen borde göra. De har gått igenom bokslut och rapporter och kommit fram till hårresande slutsatser vad gäller den svenska elmarknaden.
– Vi har gjort en Janne Josefsson kan man säga och har hittat ett gigantiskt systemfel, konstaterar Eric Anderzon.
De har hittat en mystisk ansamling av kapital också, på sammanlagt 55 miljarder kronor. Det handlar om pengar som de tre elbolagen, Vattenfall, Fortum och Eon tjänat på elnätet, alltså inte elpriset som så många journalister redan räknat på. Men elnätskostnaden är också ett problem för industri och konsumenter och den är också på väg uppåt i raskt tempo.
– Vi har bland annat frågat hur det kommer sig att de tre största nätaktörerna ökade omsättning och vinst under 2009, året då den svenska industriproduktionen gick ned med 30 procent, säger Lars Jacobsson.
Svaret var att ökningen beror på att Energimarknadsinspektionen som ska se till att priset är skäligt på elmarknaden, inte kan utföra sin uppgift. Och det är här de 55 miljarderna kommer in i spelet.
För lagen säger att det är skäligt för elbolagen att få avkastning på sitt kapital. Kapitalet, det har alltså växt med 55 miljarder kronor på senare år, nästan 20 miljarder kronor per bolag, enligt de fyras beräkningar. Den summan kan stoppas in i nämnaren när avkastningen på kapital ska beräknas, alltså under strecket i ett bråk. Täljaren, det är elpriset det. Om nämnaren är stor, kan täljaren få vara det också med bibehållen kvot, alltså tillåten avkastning på kapital. Ju mer kapital, desto högre tillåtet pris! Så när bolagen samlar kapital kan de tillåta sig att höja priset. Och ju mer de höjer priset, desto mer kapital kan de samla på sig förstås.
Det här var siffror och samband som var besvärliga att få fram, för de var inte precis nämnda på första sidan i företagens årsbokslut. Men som företagsledare är de fyra vana vid att granska bokslut och de är säkra på att de har räknat rätt. De har också testat siffrorna på flera berörda parter utan att någon kunnat peka ut felaktigheter, berättar de.
På Energimarknadsinspektionen höll generaldirektören Yvonne Fredriksson rentav med dem och berättade att hon själv pekat på problemet. Men när lagen är skriven som den är skriven kan hon inte göra så mycket. Och konsekvenserna riskerar att bli ytterst allvarliga.
– Yvonne Fredriksson var med och tog fram en konsekvensanalys som flaggar för att elintensiv industri kommer att behöva flytta sin produktion utomlands. Precis så som vi nu ser Rottneros och SCA, som stänger ner delar av sin produktion av denna anledning, säger Eric Anderzon.
Text och foto Kerstin Lundell
